Att få sitt första barn är stort och omvälvande. Vissa saker har varit precis som jag hade förväntat mig medan andra saker har förvånat mig mer.
Vad som matchade mina förväntningar:
- ”Du vet inte vad kärlek är förrän du har ditt barn i famnen”, är något jag fått höra många gånger av andra föräldrar. Men jag hade faktiskt redan föreställt mig att den skulle vara precis så här stark. När jag var gravid satt jag ofta och föreställde mig just det.
- Sömnbristen. Jag hade förväntat mig att sömnen skulle vara i princip obefintlig. Men faktum är att jag sover mer på ett dygn nu än jag gjorde som höggravid. Då hade jag svårt att somna medan jag nu somnar relativt snabbt. På ett dygn skrapar jag ihop mellan fem och åtta timmars sömn.
Vad jag inte hade förväntat mig:
- Jag var beredd på att amma mycket men att varje amningstillfälle skulle ta över en timme hade jag inte räknat med. Det blir många timmar på ett dygn.
- Att bebisen skulle vilja vara nära tutten i varje vaket ögonblick trodde jag kanske inte.
- Att bebisen även skulle vilja sova intill tutten. Om Florence får bestämma (och det får hon största delen av dygnet) är hon alltså vid tutten 24/7.
- Jag hade inte förväntat mig att vilja bara vara hemma med Florence. Jag trodde att jag skulle bli rastlös men nej, jag vill bara vara hemma med henne nu när hon är så liten.
Bilder från imorse och igår:
Våra morgnar börjar alltid med lite mys i sängen tätt intill varandra innan amning. Sedan går vi upp och byter blöja för att sedan ha lite hud mot hud-tid i soffan.
Florence har börjat le jättemycket när hon drömmer och hon drömmer med öppna ögon. Här fångade jag ett leende på bild.
Senaste kommentarer