Malena Dahl

Jag väntar nu mitt första barn, och även om det är underbart i sig att vara gravid är det också påfrestande på sätt jag inte riktigt väntat mig.

Här är några punkter som nog de flesta som har varit eller är gravida kan känna igen sig i.

• Allt tar längre tid. Om jag inte var en tidsoptimist innan har jag definitivt blivit det nu. Bara att ta på sig skorna är ett projekt i sig.

• Det eviga kissandet. Den ständigt pågående jakten efter en toalett.

• Den otroliga klådan! Det kliar på mage och bröst så det bränns i hela skinnet.

• Att dagligen få höra ”passa på att sova nu, för sen kommer du inte få mycket till sömn”. Tack för uppmuntran, och nej tyvärr kan jag inte sova nu heller på grund av ryggont, ischias, foglossning och oändliga toabesök.

• Oj, vilken stor/liten mage du har! Ja, alla gravidmagar ser olika ut och det är inget konstigt med det, och inte heller något som behöver kommenteras. Vad ska jag ens svara på det?

• Tårarna. Ibland bryts det ihop hos barnmorskan utan anledning. Likväl som när något fint ses på tv eller när någon gör en lite glad. Eller när sambon bara har köpt fel chokladsort.

• Vika bebisens kläder om och om igen. Det här med att ”bygga bo” har fått en ny innebörd. Att pyssla med bebisens saker och kläder är nu det mysigaste som finns.

• De oväntade raparna. Att luta sig framåt när en suttit nedsjunken i soffan har nu blivit till en oväntat ljudlig rörelse. Jag blir lika förvånad och full i skratt varje gång.

• Saknaden efter sina vanliga kläder. Aldrig hade jag trott att det skulle vara så påfrestande att inte få klä sig i vad en vill.

• Lurvet på magen. Nog för att jag visste att håret på huvudet skulle bli fylligare, men att även kroppen skulle få fjun lite här och var, det hade ingen berättat för mig.

Känner ni igen er? Jag skulle kunna rada upp många, många fler punkter, men någonstans måste väl ändå gränsen dras kan jag tycka.

Den här bilden är för övrigt ett ganska målande porträtt av en del av min gravida vardag i vecka 36.